Superstar-running

Alla ni som växt upp med att studera musikvideos från diverse superstjärnor vet precis som jag, att dom brukar ha en jävla inlevelse. Just så kände jag senaste springturen, det var 450 m kvar och jag behövde dra fram mitt trumfkort, fett-ös-låten, låten som skulle rädda mig från att behöva nöja mig med att promenera raskt sista biten, låten som skulle få mig att känna mig som en snabb supersprinter inne på sina sista meter. Jag bläddrade frenetiskt med ett svettigt finger på Ipoden och hittde den.. Ruskigt bra!

Jag blev medryckt, benen började veva så snabbt så det blev suddigt (som i tecknat när de springer). När höjningen i låten kom, hoppade jag ett litet skutt och sprang sedan vidare, sen kom det.. Shit, sen kom det ashäftiga solot när dom tonar ner instrumenten och öser på med sång. Jag var tvungen.. Jag lyfte ett finger för att visa (som på musikvideo) att jag skulle ta en hög ton, lunkade vidare och mimade med en 200% inlevelse, kändes som att jag stod på scen och gav det allra sista för mina fans.
Då hände det.
Givetvis finns där ett litet sketet hus på landsvägen, givetvis finns där ett fönster som vetter mot mig, och givetvis stod någon där. Vad gör man? Jo det ska jag tala om. Man kliar sig i nacken för att rädda finger rörelsen, och gäspar tydligt för att förvirra. "Såg jag henne sjunga som fan eller gäspade hon?" Sen tittar man fokuserat rakt fram med en gravallvarlig blick.



(Idag tycker jag vi dedikerar detta extra pinsamma, och därmed ännu roligare inlägg till Mille-the-man. Japp det är så han heter, fast å andra sidan, heter han givetvis inte det. Men känns dö coolt, tänk och döpa om sig till något så SATSIGT, Mille, ursäkta ordet satsigt, men det är frugan som infört det. Hmm vid närmare åtanke undrar jag vart hon fått inspirationen ifrån. Mille - any ideas??)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0