Anywhere Is Paradise

Vi åt pannkakor till middag, köttfärsfyllda. Jag åt mig jättemätt vilket jag aldrig brukar, och tänkte högt att jag nog fick vila lite innan jag drog ut på springturen. Då sa pappa övertygande att håll efter maten minsann bara var en myt och att det inte påverkade. Jag köpte läget, jag trodde på min far och snörade på mig dojorna. På vägen ut började det blåsa, som fan. Innan jag vet ordet av har en tanig kille sprungit ikapp och springer om mig!
VAD I HELVETE??? Hur fan vågar han sno min landsväg! Föröskte springa ikapp, ville springa om den jäveln och kapa hälsenorna på honom i bara farten! Men min ena vad strejkade, den gjorde kraftigt motstånd och beordrade mig att ta nederlaget som en man och inse att jag blivit omsprungen, vaden tänkte minsann inte hjälpa mig i min ondskefulla plan.. Vände om typ 200 m tidigare än jag brukar, svor samtidigt åt pannkakorna, var och en fick sig en egen personlig förbannelse, håll så in i helvete hela vägen..

Tänkte att jag då hann med att sticka till C istället. Men han var inte hemma. Undrade varför jag frågade var han var, och jag sa inget. Nej han behöver inte veta att jag tänkte åka till honom, nu ska jag smygsura och hitta på onödiga sysslor för att undvika ta tag i tentapluggandet tills på fredag.