Gammal goding från förra bloggen.

Egenskriven dikt, fyndigt påhittad vid 4 på morgonen efter en hel natt med sömnproblem.

Till Kudden:

Ingen tröstar mig så som du, och ingen förstår mig lika väl,
när jag kladdar ner dig med smink är du fortfarande lika go, du är en vänlig kudd-själ.
Du blir aldrig sur trots att jag lägger mitt blöta hår på dig,
och då är jag ändå en väldigt långhårig tjej!
Jag kan hosta och snora på dig men aldrig ger du mig samvetskval,
och vänder jag dig sen är du alltid lika mjuk och sval..
Till dig min lilla kudde som alltid finns här,
tack för att du ställer upp och mitt huvud bär!



Godnatt på er..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0