Bad fucking day

Fy fan vilken jävla dag. Ska hem sen och gräva ner mig och glömma att tisdag någonsin existerade. Vilken jävla oflyt vilken jävla dag. Om en evighet när jag glömt detta och lugnat mig kan jag skratta åt det och berätta det på allra roligaste vis för er. Men inte nu, fy fan vilken dag. Hur kan jag vara så flummig och borta i min egen värld? Och vet ni vad det värsta är? Att allt är mitt fel, jag är klantig och obetänksam. Och att mitt fruktansvärda temperament ofta tar över där förnuftet borde smita in och rädda dagen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0