Bitterfitta med efterskalv..2
Nu är hon igång igen. Efterskalv sedan några veckor tillbaks denna gången. Fick en kommentar vad gäller min vikt. Garanterat inte av någon som läser denna blogg eller någon av mina närmare bekanta så sitt nu inte därhemma och bli nervig om vi någon gång skojat om det eller om du någon gång sagt något, nej så är det inte! :)
"Ojdå, du har visst gått ner i vikt. Nu börjat det bli lite väl tycker jag" Efter detta får jag en hastig men allvarlig blick från en person som ser ut att ha drabbats av mormorvisdom, ni vet när man lutar huvudet neråt för att se över glasögonen och yttra något ytterst vist.
Ooookej. Fine - jag har nästan slutat äta godis och kakor. Varför? Det ska ni egentligen skita fullständigt i men eftersom jag förmodar att ni kommer kräva förklaring för att vara på min sida så är det pga mitt hjärttillstånd som ger mig mycket hjärtklapningar vid bl.a. sockerintag. Och visst har det resulterat i något minuskilo.
Efterskalv: WTF!! Skulle jag EVER få säga till någon "Du nu har du nog blivit lite väl fet" nej aldrig. Det hade blivit ett jävla liv. Detta är inte rättvist. Vem fan är Du att klaga på min kropp för att jag inte äter godis. Är det jag som har ätstöringar som befriar min kropp från ett sötsug-beroende och tillsatta kemikalier. Eller är det Du som har ätstöringar? Blekfeta, småmulliga Du som proppar i dig och inte blir av med skuldkänslorna förrän du kan kommentera en smal eller till coh med spinkig person.
Vill Du kunna tänka " Hellre lite extra kurvor än att vara sådär äckligt benig" Vem är det då som har problem? Den relativt normalnyttiga personen som bara avsagt sig godis, eller den som frossar och sedan lägger sin börda på andra i form av tråkningar?
Jag vet att du inte sa det på ett elakt sätt. Eller att du ens reflekterat över att jag blir sur. Jag har INTE komplex över min vikt. Får jag bestämma vill jag väga såhär resten av livet, det är inte det, du sårar inte mig. MEN då ska jag också få kalla någon för lite väl tjock, eller övermullig som om det vore världens mest självklara kommentar.
Det är allt jag begär.
(Jag tycker att alla ska få vara som dom vill vara och är, INKLUSIVE jag.)
"Ojdå, du har visst gått ner i vikt. Nu börjat det bli lite väl tycker jag" Efter detta får jag en hastig men allvarlig blick från en person som ser ut att ha drabbats av mormorvisdom, ni vet när man lutar huvudet neråt för att se över glasögonen och yttra något ytterst vist.
Ooookej. Fine - jag har nästan slutat äta godis och kakor. Varför? Det ska ni egentligen skita fullständigt i men eftersom jag förmodar att ni kommer kräva förklaring för att vara på min sida så är det pga mitt hjärttillstånd som ger mig mycket hjärtklapningar vid bl.a. sockerintag. Och visst har det resulterat i något minuskilo.
Efterskalv: WTF!! Skulle jag EVER få säga till någon "Du nu har du nog blivit lite väl fet" nej aldrig. Det hade blivit ett jävla liv. Detta är inte rättvist. Vem fan är Du att klaga på min kropp för att jag inte äter godis. Är det jag som har ätstöringar som befriar min kropp från ett sötsug-beroende och tillsatta kemikalier. Eller är det Du som har ätstöringar? Blekfeta, småmulliga Du som proppar i dig och inte blir av med skuldkänslorna förrän du kan kommentera en smal eller till coh med spinkig person.
Vill Du kunna tänka " Hellre lite extra kurvor än att vara sådär äckligt benig" Vem är det då som har problem? Den relativt normalnyttiga personen som bara avsagt sig godis, eller den som frossar och sedan lägger sin börda på andra i form av tråkningar?
Jag vet att du inte sa det på ett elakt sätt. Eller att du ens reflekterat över att jag blir sur. Jag har INTE komplex över min vikt. Får jag bestämma vill jag väga såhär resten av livet, det är inte det, du sårar inte mig. MEN då ska jag också få kalla någon för lite väl tjock, eller övermullig som om det vore världens mest självklara kommentar.
Det är allt jag begär.
(Jag tycker att alla ska få vara som dom vill vara och är, INKLUSIVE jag.)
Kommentarer
Trackback
