Anywhere Is Paradise

Spyr på att vara svartsjuk! Kvittar om det är världens äldsta ex eller nyaste för den delen. Sjävla känslan är alltid kvar, minnet av att vara så jävla sur och bitter. Men den mest innerliga svartsjukan är förstås för den man tycker om nutid..
Trött på att lägga energi på det, men vet ni vad? Det kan man inte göra ett skit åt. För hade man kunnat det hade detta inlägget aldrig behövt bli till.