Ödet?
Jag undrar vem/vad som avgör vem som ska få stanna och vilka som ska gå vidare...
Av alla som kasar ner på rulltrappsräcket på knutan (knutpunkten) skulle en person som dessutom hade hela livet framför sig misslyckas och falla så hårt att han inte överlevde.
Tänk de efterlevande efter en sån olycka, fattar man, hinner man inse vad som hänt, och dessutom acceptera det innan begravningen äger rum? Jag har svårt att tro att man kan förstå vad som hänt, att en person lever i ena ögonblicket och sedan bara försvinner. inte sjukdom, osäkra väderförhållanden eller hotfull omgivning, bara slumpen/ödet.
Döden är alltid hemsk och sorglig, men någonstans tror jag att bitterheten som uppstår efter en slumpartad olycka nästan är värre än sorgen, vem bestämmer att ett barn ska drunkna i en vattenpöl, att en mopedförare av flera tusen ska dö? Varför han/hon och inte någon annan?
Man MÅSTE uppskatta sitt liv och vara tacksam för att få leva, man skrattar efter ett tag åt sina olyckor som kunde slutat illa, men man ska nog inte göra det.
