Anywhere Is Paradise

Jo så är det nästan, känns riktigt omotiverat elakt men tyvärr är det inte något jag kan råda över. Det jobbar en yngre man här som jag nästintill hatar. Han har aldrig varit otrevlig, han är inte sliskig, han är inte en översittare och han är inte svår att tolka. MEN han är inte heller den där lättpratade typen. Dessutom tror jag att han i smyg i sammanlagt två meningar försökt ragga lite, mer för att han då varit mer social än vad han brukar. Han kommer hit och hejar, hänger i dörrkarmen, säger något krystat och skrattar nervöst vid mitt svar. Han vet inte när det är dags att gå, eller säga hejdå om han ringer hit i ett ärende, han verkar heller inte förstå att vi aldrig kommer koppla, ett tydligare exempel får man leta efter. Hatar hans dialekt och hans skratt (ett jävla gubbskratt) som ger en andnöd, rentigenom töntig. Jag tvingas alltid bli den råa som envist stirrar ner i tangetbordet och ser upptagen ut med annat fastän här inte finns något att göra. Jag hatar att han stör mig och min rytm här på jobbet - hatar!!